om morgondagen bara ville komma och sträcka ut sina armar för att ta emot mig. vill se solens leende värma mig, vill åter vara fri från bekymmer. men det sistnämna kommer aldrig att inträffa. på tok för mycket i mitt liv kräver uppmärksamhet så kan inte lämna något bakom mig. måste sätta mig ner och rannsaka mig själv, slänga det skit som behövs slängas. lämna det jag måste och börja om på nytt. men horisonten ser så förbaskat grå och surmulen ut. förstår inte varför detta ska hända mig, gång på gång kommer jag ner i samma eviga svacka. vad är det för något jag gör för fel? känner mig tom, misslyckad och som ett levande frågetecken. det måste bli ett slut på detta för min svaga kropp orkar inte med detta mycket längre. livet är för kort för att bara sitta och grubbla. nu ska jag få min skönhets-sömn. imorgon väntas match på bortaplan mot vankiva. inget jag just nu är pepp för... det kommer säkert imorgon.
see ya.
love and peace all folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar