Vad ska man säga?
Vintern är på intågande och sveper in allt i ett kallt töcke. Jag sitter och fryser, darrar av kyla och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är absolut inte emot vintern. Dock är Sveriges "vinter" ingen vinter i mina ögon. Det är enbart riktigt jäkla kallt men ingen snö vi får. Meningslöst...
Istället sitter jag i min ensamhet på mitt rum och ber till gudarna att våren och sommaren snart gör entre igen. Att sitta bitter och nedstämd gör mig galen. Vardagen ger mig ingen glädje längre, känns som ett tvång att varje dag tvinga sig upp. Upp ur en säng som motsätter sig allt att du ska upp. Sängen bara ropar och skriker: LIGG KVAR! Givetvis är detta fantasi men det är något man då för tillfället kan glömma bort.
Det är ruskigt kallt och fruktansvärt att på morgonknutan gå rätt ut i kylan och lämna det varma och sköna bakom sig. Man är så nära att bara vända om och komma in i den sköna värmen igen. Plikten kallar, skolan vill ha sig i ett järngrepp och plåga en med en massa läxor. Som om man inte redan är deprimerad över detta tråkiga väder så ska man sitta och göra meningslösa uppgifter. Brutalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar