Funderar..

När jag satt på tåget till Hässleholm för att som vanligt påbörja min dag på jobbet. Gick runder på stan och funderade lite på hur mitt liv ser ut. Låter ganska sorligt och vemodigt men det var nyttigt för mig som person. Kom underfund med en del saker som, vad ska jag säga, som jag vanligen inte ägnar en tanke åt eller på. På hur andra människor uppskattar mig och så...

Vanligtvis skulle jag inte lägga upp detta men känner att jag var/är tvungen till att skriva av mig.

Jag vet att om jag försvann från jorden skulle förmodligen inga att sakna mig särskilt länge. Ett tag skulle man sakna mig, men inte i flera år. För så mycket betyder jag inte för andra människor. Detta kanske är något som ligger mig i vägen när det gäller min sociala kompetens. Jag har aldrig varit särskilt framåt, aldrig vågat att ta steget att ta första steget i något. Varit alltför blyg och bakåt dragen. Detta kan ju givetvis uppfattas olika av olika människor men, detta är min egna åsikt och det är det enda som betyder något för mig.

Jag vågar inte ha ett nära förhållande med en vän, en tendens som verkar ha hållit sig fast vid mig. Jag är förföljd av oturen känns det som. Men vanligtvis stämmer inte detta, men som jag säger återigen så är detta mina egna tankar och känslor. Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker om mig. Jag ska från och med nu bara vara mig själv, inte lyssna på några andra. Jag struntar i om mina åsikter kommer till att såra andra. Ärligt talat bryr jag mig inte ens om ifall jag inte har några vänner. För jag är en ensamvarg! Å det kommer jag alltid till att vara, och det är något jag redan har acc. Jag har en framtidsvision framför mig. Om jag inte lyckas med mina förhoppningar om att komma in på polishögskolan så kommer jag att bosätta mig långt ute i skogen och börja att avla hundar och hästar. För det är något jag verkligen älskar. Långt ute på landet med närmsta granne på en mil avstånd!

Folk tycker säkert att jag är konstig och rent utav cp. Men vad f-n bryr jag mig om det? Varför skulle jag ens göra det!? Jag är jag och jag älskar faktiskt den jag är på väg att bli. Oberoende av annat folk, jag börjar bli den jag längtat efter att bli. Avsaknaden av människor kommer att ersättas med närheten av djur och närheten till naturen. Där fåglarna kan sitta och lyssna när man berätta om sina bekymmer och problem. Dem kommer inte att anklaga mig för något utan lyssna och sjunga för mig. Inte komma med någon elak kommentar, något som passar mig utmärkt.

Jag är självständig och det kommer jag alltid till att vara ...

Hösten ...

Vädret har äntligen kommit till sin rätta punkt, och snart är vintern på intågande med all sin kraft. Med härlig musik i bakgrunden känns det som om ingenting kan komma att gå fel! Jag känner mig fullständigt lugn i vad framtiden har att utvisa åt mig. Harmoni kan man kalla det!

Jag tittar ut genom mitt fönster och se det jag älskar allra mest. Se hur träden skiftar färg från klar grön till lite mesiga gul och brun. Ack! Det gör mig ingenting. Att löven förändras från en färg till en annan visar bara att det är dags för oss alla att se oss om om vi inte kan förändra oss själva. Om så bara lite, det kan ju bli till det bättre. Dem ser aldrig desamma ut varje dag, alltid en ny färg har dem klätt sig med. Som att förgylla dagarna för dem som älskar och tycker det är lagom mysigt med höst. I väntan på det som dem allra mesta faktiskt längtar till allra mest. En härlig och vit vinter.

Detta är dock lite av en önskedröm... Tyvärr.

Less på det!

Är så himla trött på ditt fjantande hela j*vla tiden. Du kommenderar och du gormar men sen när man ber om en pytteliten tjänst är man världens lataste! Skärp dig.. Väx upp och bete dig så som din ålder kräver att man gör. Var inte så himla uppkäftig och självgod. Jag kan lätt ta ner dig från dem svävande molnen som du tycks vandra på för tillfället.

Förstår du verkligen inte att du sårar människor i din närhet? Sådana som faktiskt tycker om dig oavsett ditt beteende? Otroligt nog finns det sådana människor, men aktar du dig inte väldigt noga har du snart inga kompisar kvar alls!

Jag ber dig bara om en tjänst. Sluta utnyttja andra människor för att du ska slippa göra en massa. Du kan väl vara med dem oavsett om dem måste göra något för dig, eller?

Vad ska man säga?

Vad ska man säga?
Vintern är på intågande och sveper in allt i ett kallt töcke. Jag sitter och fryser, darrar av kyla och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är absolut inte emot vintern. Dock är Sveriges "vinter" ingen vinter i mina ögon. Det är enbart riktigt jäkla kallt men ingen snö vi får. Meningslöst...

Istället sitter jag i min ensamhet på mitt rum och ber till gudarna att våren och sommaren snart gör entre igen. Att sitta bitter och nedstämd gör mig galen. Vardagen ger mig ingen glädje längre, känns som ett tvång att varje dag tvinga sig upp. Upp ur en säng som motsätter sig allt att du ska upp. Sängen bara ropar och skriker: LIGG KVAR! Givetvis är detta fantasi men det är något man då för tillfället kan glömma bort.

Det är ruskigt kallt och fruktansvärt att på morgonknutan gå rätt ut i kylan och lämna det varma och sköna bakom sig. Man är så nära att bara vända om och komma in i den sköna värmen igen. Plikten kallar, skolan vill ha sig i ett järngrepp och plåga en med en massa läxor. Som om man inte redan är deprimerad över detta tråkiga väder så ska man sitta och göra meningslösa uppgifter. Brutalt!

Tjenare Förkylning!

Förkylningen har kommit för att göra mig sällskap i min annars så tråkiga tillvaro! Dennes närvaro är verkligen inget jag gillar särskilt mycket! :[ Jag hostar och nyser så att jag nästan storkna, mina kompisar vill inte veta av mig! Jag känner mig utstött.. Jag är utstött. Vem vill umgås med någon som för tillfället har sällskap av förkylning? Jag tänkte väl det!

Dock får jag ta mig i kragen, se ljust på framtiden att jag lyckats göra slut med min förkylning. Helst innan torsdag. För på torsdag smäller det! Fotbollsgymnasiet ska springa pip-testet. ( Jag ska då också springa det ) Himla trevligt. Om min söta rara förkylning inte försvinner blir det till att springa och ha den som sällskap likt min egna skugga.. Vad annat ska jag göra?

Imorgon blir det ingen skola för mig. Huvudvärken som kommer på köpet gör att hela jag är helt slutkörd och allmänt deppig. Orkar inte göra något och min moder har lite smådamp på mig här hemma. Men är man sjuk så är man!