100827

underbar musik i öronen när jag nu sitter på tåget in till helsingborg. där ska inhandlas både kläder till min moder som blivit bättre till humöret, varför vet jag inte, och till lilla mig ska jag inhandla en ny uttöjning till mitt öra. råkade ta isönder den jag använder nu, int jättemycket men jaa.. den är lite isönder och det är en perfekt ursäkt för mig att åka in om trevliga helsingborg :)

musiken dunkar på äckligt hög volum, tåget gungar i takt med mina hjärtslag. jag har tid att funderar, tänka. tänka på sådant som jag för längesedan skulle förträngt helt och hållet. ändå kommer tankarna smygandes tillbaka, kraften hotar att slå mig av stolen. jag kan inte hindra dem, som om tiden jag har förträngt dem gett dem näring så att dom blivit ännu starkare. jag vet inte vad jag ska tro, men tro på något kan jag inte göra. för det är omöjligt och det har jag vetat länge. därför blir jag chockad för att känslorna är så starka. jag är en vanlig ungdom trots att mina äldre vänner inte ser mig som det. dem betrakta mig som en 27 åring. gud vad jag skrattade när dem sa det till mig, men nu när jag tänker efter känner jag mig verkligen inte som vilken annan 18åring som helst. jag känner mig gammal, mogen, erfaren... kärlekens spel är så oförutfattat att man verkligen häpnar. jag ville inte detta, jag ville det verkligen inte men jag sitter i den sits där jag nu sitter utan någon möjlighet till att handla. det enda jag kan göra är att låta tiden går så att känslorna försvinner. jag hoppas bara att det funkar. jag personligen fixar inte detta, det är för starka känslor för att detta ska kunna fortsätta. jag sätter en spärr här och nu. jag ska inte tänka på dig, ska inte drömma om dig, ska inte utmana ödet. det måste få ett slut och det nu om jag ska kunna fortsätta med mitt liv och kunna gå vidare. hoppas bara tiden läker mitt hjärta som snart kommer att blöda..