denna texten är endast till min syster. min syster som just nu kämpar men inte kommer någonstans. jag lider med dig, jag försöker verkligen men kan inget göra.
Älskade syster.
Tiden är grym mot dig och alla, nästan alla, har vänt dig ryggen. Precis som du säger är du en fågel utan vingar som desperat försöker flyga men som aldrig klara det. Dem som kallar sig dina vänner finns inte där, nu har inte dom problem så nu behövs du inte. Den glada och galna tjejen Emsan/Emilie/Mimmi finns inte längre. Du bara går och går med tankarna i någon annan värld. När man prata med dig så uppfattar du det inte. Går vidare som ingenting... Jag försöker och jag kämpar Emilie, försöker desperat men det funkar verkligen inte. Jag kommer inte heller någonvart. Vi är strandsatta tillsammans fast att du har det sååå mycket värre än mig. Hela situationen är konstgjord-andning och snart kommer allt att rasa. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att säga att jag är stolt över dig. Stolt att du orka kämpa ensam och vingklippt.
Jag älskar dig oavsett. Du är min luft, min kärlek, mitt allt. Du är en del av mig.
Varje gång du känner en vind mot din kind, är det jag som viskar jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar