Kan dt vara så att man först i efterhand släpper alla känslorna som man så länge burit inom sig? Dt känns bara som om jag sjunker djupare o djupare ner i ett svart o stort hål. Får skitsvårt att andas o börjar bah att hyperventilera o samtidigt en massa darrande o kan nte prata klart. Dt var över igår. Elr ja.. ja trodde dt. Men dt e ännu värre nu än vad dt var innan. Jag trodde att allt skulle bli så mkt bättre nu när man slapp tänka på dt men dt funkar nte! Ja klarar nte av dt, ja tänker nte på något o sen bah dyker dt upp i huvudet o pang på sitter ja där med snyftandet i halsen o gråten som bränner i ögonen. Dt e hemskt jobbigt.. Dt värsta e att dt går ut över skolan nu med. Okaaj, dt var igår ja gjorde dt men shiiit! Dt ska ju för fan kännas som om en börda lyfts från axlarna men nu känns dt bara ännu värre. Tack bara ti Gunilla som sjukanmälde mig o lät mig gå hem när ja stod där som ett j*vla fån med tårfyllda ögon o bad om att få gå hem. Nu blir dt bara ti att försöka glömma allt för en stund o hitta på ngt annat att göra för detta FUNKAR NTE ..
faakkk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar